Jag fotar och jag fotar mycket. Med tiden har naturbilder i alla dess former blivit en favorit av den simpla orsaken att jag har så få mänskliga modeller att öva på. Löv och buskar däremot de finns alltid där och har all tid i världen för en fumlig linslus.

Så jag fotar liggandes i lövhögar, ståendes i buskar,på huk på gångbanor och med halva kroppen utanför broräcken. Och vet ni varje gång far samma tanke genom mitt huvud: vad tänker folk ?
Vad tänker folk om den här byfånen ?
Vadå ? tänker ni, de ser väl kameran.
Inte alltid kan jag lova.

Det har hänt att jag legat i en lövhög, under någon buske för att ljuset var så intressant där, i skymningen när någon stackare gått förbi. Behöver jag ens säga mer ?Så som jag skrämmer folk ibland, jag borde skämmas. Inte är mitt jag-är-inte-farlig-leende lugnande heller.